När man som vuxen känner oro för ett barn/ungdom och dess situation kan det ibland vara svårt att bedöma hur stark oron är och ifall den oro man känner borde leda till någon åtgärd. Känslan av oro är subjektiv och kan variera från person till person. I elevvårdsarbetet betonas alltid tidig intervention, d.v.s. att man så fort som möjligt delar med sig av sin oro till barnets föräldrar och kopplar in tilläggsresurser ifall det behövs. Här har anställda inom barnrådgivning, dagvård, skolhälsovård och skola ofta en nyckelposition.

Samtidigt som man oroar sig för barnet kan man känna man oro för hur det skall gå för en själv och vilka handlingsalternativen är. Klarar jag av situationen? Hur bra räcker mina resurser och mitt kunnande eller behövs det mer stöd och kontroll? En metod för att klargöra sin egen oro och behov av tilläggsresurser är att använda sig av de så kallade Bekymmerszonerna (se under fliken Bekymmerszonerna) som utvecklats av Stakes. Zonerna hjälper den vuxne/den anställda att strukturera sin oro, att bedöma om de egna möjligheterna att hjälpa är tillräckliga och att uppskatta behovet av tilläggsresurser. När det gäller barn och unga berörs ofta många instanser och bekymmerszonernas syfte är att skapa ett gemensamt språk mellan olika yrkesgrupper för att stöda tidig interaktion och samarbete.

När oro för ett barn finns är det viktigt att så fort som möjligt förmedla denna oro till barnets/den ungas vårdnadshavare. Att ta upp och samtala om oron är en väsentlig del av tidig intervention. Oron visar att man förväntar sig att saker och ting blir värre för barnet och den unga om man inte kan få till stånd en förändring. För att få till stånd förändring behövs oftast samarbete med både barnet/den unga själv och vårdnadshavarna. Att ta upp sin oro och samtala med barnets föräldrar om den innebär att den anställda berättar om sin egen oro i stället för att ta fasta på barnets eller familjens problem. Samtidigt ber den anställda vårdnadshavarna om hjälp och samarbete för att minska oron. Det här är något helt annat än att definiera barnet eller familjen som problemet. Tonen i samtalet blir en annan och förutsättningar för en fortsatt dialog är goda.

• Det kan kännas svårt att ta upp och samtala om oron. Under fliken Ta upp oron finns konkreta tips inför samtal med föräldrar.
  

• Läs gärna mera om Bekymmerszonerna under fliken till vänster eller i boken Ta upp oron (Eriksson&Arnkil, Stakes). Boken borde finnas på varje daghem och skola. I boken hittar du en utarbetad blankett som stöd för att ta upp oron.