Några verk:

1890 Dikter: första samlingen
1891 Unge Hemming: karaktärsstudier (roman)
1892 Ett mosaikarbete (roman)
1893 Allas vår Margit: småstadsskildring
1895 Dikter: andra samlingen
1896 Dagar och nätter: första samlingen (noveller)
1900 Den starkare (roman)
1903 Dikter: tredje samlingen
1908 Ödlan: ett skådespel
1911 Tomas Indal: en början och ett slut (roman)
1913 Dynastin Peterberg (komedi)
1915 Bror och syster (drama)
1916 Hennerson: historien om en gårdskarl (roman)
1917 Den röde André (skådespel)
1918 Dödsfången: en diktcykel
1920 Breven till Cecilia (roman)
1922 Schopenhauer (skådespel)
1923 Domprosten Bomander: samtal, skådespel
1925 Samtal med Lackau under hans levnads sista halvår

Där älven rinner runt Holmensbro (ur Samlade arbeten: Dikter, Söderström 1921, ss. 131-133. 1902)

Där älven rinner runt Holmensbro
ett lutande värdshus - och vi på verandan.
Se himlavalvet, hur blankt och sopat,
fritt från skyar, dem hösten hopat!
Men vinden som äntligen lagt sig till ro
sover icke, håller blott andan.

Vi blicka omkring oss, se månen glo
ur alarnas trasiga nät av grenar
och lyssna till forsens ständiga brus
runt tusen och åter tusen stenar.
I branten mitt över står garvarns hus,
gaveln lyser mot rönnarnas ljus;
den gamla kvarnen, i skuggan där nedan,
sover kring hjulet för länge sedan.
En vecka till ända - fred över bygden.
Då ropar någon: "Mari, mor Mari,
apotekarn är här och vill brygga i,
ge än en flaska till brygden!"

Vi måste väl tro det - en sommar förbi,
igen en sommar till alla de många
som kommit sent och gått tidigt bort.
Vad sommarn nuförtiden är kort,
vad vintrarna blivit gränslöst långa!
"Hör, apotekare, blanda en salva
och smörj klimatet emellanåt -
hela vår sommar var bara en halva,
och den både framtill och baktill våt.
Om sommarn ska solen skina så het
att värmen blir liggande kvar över natten,
det är anständigt, så mycket du vet."
Till svar ropar någon: "Mari, mor Mari,
doktorn är här och vill brygga i,
ge rom och varmare vatten!"

Och nu ha vi höst med fallande blad;
mörkret, mörkret gör oss betryckta.
Framme på bordet stå glasen i rad
vid skenet av värdshusets enda lykta.
"Skål, bror doktor, drick och var glad
och sitt inte tyst och sov på din pinne!
Titta dit in!... mor Mari är sig lik,
blåser på glöden och halstrar sik
till supen, som väntar så tåligt där inne.
Käraste doktor, din törst är stor,
du får inte sucka så länge det bor
en liten gud, vid namn Toddy, i glasen.
Sjung apotekare!... du har tenor,
jag kommer efter med basen."

Småstadsvy (ur Samlade arbeten: Dikter, Söderström 1921, ss. 129-130. 1890.)

Häggar, rönnar och syren
mellan gårdarna i staden.
Korna mitt i esplanaden,
människorna en och en.

Över bron på tröga hjul
kör en fora - drängen söker
sova där han går och röker.
Solen steker, het och gul.

Några ungar i en brant
gräva skrikande i mullen,
andra passa på vid tullen,
öppna grinden, få en slant.

Nära färgarns farstuknut
står en ilsken hund och skäller.
Grannen undrar vad det gäller,
går till porten, tittar ut.

Klockarn undan värmen flytt
till sin humlesal och blundar,
vaknar, svär i alla hundar,
och så somnar han på nytt.

Vägens krökning ner mot sjön
drängen med sin fora hunnit -
och med ens har stan försvunnit
bakom björk och hägg och rönn.

Till min hembygd (Ur Samlade dikter, 1900)

Du barndomshem, föreningen av allt
som gav åt livets morgon dess gestalt,
du är förändrat, och ändå det gamla!
Du barndomsbygd, som gjorde hjärtat tryggt,
och där min tidigaste tanke byggt
så många luftslott, dömda till att ramla -

När helst jag återsåg i farans tid
din vida slätt, med havets slätt invid,
då kände djupt jag känslan du mig givit.
Och då har sannerligen jag förstått
vad rikedom som fallit på min lott,
när hembygdsstranden mig så dyrbar blivit.

Men får jag en dag vanmaktskänslan av
att vara den brutala styrkans slav,
med ingen möjlighet till manligt sinne,
då går den rätta vägen dig förbi,
ty den du burit, han är boren fri,
och du, min hembygd, blir mitt tyngsta minne!