Textstorlek

Rundt, Joel

Bondsonen, folkskolläraren och redaktören Joel Rundt föddes 3.12 1879 i Nykarleby. 1903 utexaminerades han från Nykarleby seminarium. Därefter arbetade han som folkskollärare i Karleby i fyra år, sedan i Gamlakarleby i fyra år, och slutligen i Helsingfors i fjorton år. Vid sidan om läraryrket var han 1909-10 redaktör för Österbottningen. Efter lärarkarriären arbetade han fyra år som sekreterare i Svenska folkskolans vänner. Under åren 1935-43 var han medlem av och sekreterare i psalmbokskommittén. Sin debutdiktsamling Ödemark (1912) gav han ut på eget förlag. Joel Rundts författarskap består nästan enbart av diktsamlingar. I hans diktning är hembygdens natur ett ofta återkommande tema. Han översatte även finsk lyrik och författade sånger och psalmer. Han dog 2.6 1971 i Vasa.

En byst av Joel Rundt, utförd av Tea Helenelund, restes utanför Nykarleby kyrka år 1970.

 

Verk:
1912 Ödemark: dikter
1915 Skogen och fältet: dikter
1920 Den stilla ån
1923 Det underbara trädet: fyrtio folksagor från Svenskfinland bearbetade
1924 Kväll vid floden
1929 Det stilla ljuset
1931 Ön och stjärnan
1934 Den gröna muren
1937 I människor
1939 Allt talar till ditt hjärta
1940 Landet i norr: dikter
1943 Vår hårda jord
1945 Valda dikter
1947 Uppfyllelse
1954 Under dessa skyar
1958 Om alla morgnar vore såsom denna
1962 Höst-andante
1964 Bara i denna frid
1966 Timligt och evigt
1968 Tala, o sång: min själ dig hör

 

Biografiska fakta:

Finlands svenska litteraturhistoria 2 (Svenska litteratursällskapet i Finland 2000)
Svenska Folkskolans Vänners Kalender 1971 (SFV 1971)
Warburton, Thomas: Åttio år finlandssvensk litteratur (Schildt 1984)

Länkarna hänvisar till Nykarleby-bibliotekens exemplar av böckerna.

Fakta på nätet:

Joel Rundt i Uppslagsverket Finland, 1983 (från Nykarlebyvyer.nu)

Texter:

Kväll vid ån (ur Den stilla ån, Schildt 1920, ss. 7-8)

Spridda över Kabbomossen
glimma vita får i bete.
Genom Ågrenshagen gossen
vänder hem från dagens mete,
ser den stilla älven blänka
som en spegel i sin gröna
bädd och hör ur skuggig sänka
svagt de bruna fallen döna.

När han från den gröna stranden
ser sin gråa by förgyllas
av den varma aftonbranden,
känner han sitt hjärta fyllas
av den skönhet, som den gömda
bygden sällsamt övergjuter,
minnes städse, såsom drömda,
dessa gyllene minuter.

Kvarnarna (Ur Timligt och evigt, s. 42)

Jag kan ej glömma min barndoms å
och bäckarna, som flöto ut i den.
De hörde till min barndoms landskap:
ån med sina vikar, bukter, fall och forsar,
och kvarnarna, som byggts i dem.
De voro fyra, hade kanske varit fem.
Till en av dem
förlade jag som barn
det skakande dramat i
Almquists Skällnora kvarn.

Trygghet (Ur Höstandante, s. 27)

Trygghet gav
den kringbyggda gården
med husens vänliga dörrar,
häggarnas skugga,
rönnens gula blommor,
brunnen med sin svängel,
de åldriga väggarna
gråa eller röda
och runt omkring gården
en sommardag
sol över fältens
vilande grönska.

Psalm 47 (ur Svensk psalmbok för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland 1986, de tre första verserna)

Milda stjärna, ren och klar,
tänd för oss ditt ljus.
Stråla hög och underbar
över våra hus.
Glimma himmelskt god och ren,
värm oss med ditt milda sken.
Stråla, stjärna, ren och klar,
hög och underbar.

Till mitt hjärtas dunkla härd
kom med nåd och frid.
Stilla du i orons värld
ondska, hat och strid.
Ljus, av Faderns kärlek tänt
och med bud om Sonen sänt,
klara ljus, på himlen satt,
lys i dunkel natt.

Han vars namn en konungs är,
mäktig, stor i råd,
han blev oss en broder kär,
mild och full av nåd.
Så var himlens glada bud
som vid änglasångens ljud
genom mörka natten ljöd
och Guds gåva bjöd.