Topelius, Zacharias

Zacharias Topelius föddes 14.1.1818 på Kuddnäs i Nykarleby. Hans far, Zacharias Topelius d.ä., var en aktad läkare och insamlare av finsk folklore. Efter fem års studier i hemstaden och tre års studier i Uleåborg avlade Zachris sin studentexamen 1833 i Helsingfors, där han hade bott hos J. L. Runeberg och handletts av honom i sina studier. 1840 blev han filosofie magister och 1844 filosofie licenciat. Han doktorerade 1847 i historia. 1845 gifte han sig med Maria Emilie Lindqvist och de fick sex barn, varav tre döttrar överlevde till vuxen ålder. P.g.a. Topelius arbete som redaktör vid Helsingfors Tidningar (1842-1860) och som professor och senare rektor vid Helsingfors universitet (1854-1878), bosatte familjen sig i Helsingfors. Topelius debuterade 1845 med diktsamlingen Ljungblommor. Av nutidens människor kallas han ofta sagofarbror, men hans författarskap omfattar mycket mera än sagor. Han var en flitig debattör i pressen och engagerad i olika föreningar, bl.a. Fruntimmersföreningen i Helsingfors, Konstnärsgillet och Helsingfors djurskyddsförening. Topelius är en av våra främsta psalmdiktare och var ledamot av psalmbokskommittén. Han medverkade också i flera tidningar och kalendrar för barn. Topelius dog 12.3.1898 på Björkudden i Sibbo. Hans texter har blivit översatta till flera språk och utkommer fortfarande i nya utgåvor.

Kuddnäs är sedan 1934 museum. Vid infarten finns en minnessten med medaljong av Zachris Topelius. Topelius systers ättling, Theodor Schalin, gjorde bronsreliefen år 1919.
I Topeliusparken finns Ville Vallgrens byst från år 1935.

 

Några verk:

Vissa verk finns i fulltext på Internet. I verkförteckningen nedan har de utmärkts med fet stil. Se Projekt Runeberg. Topelius hela produktion kommer att utges i en kommenterad textkristisk utgåva. Mera information om projektet hittar du på adress http://www.topelius.fi/

1845 Ljungblommor 1 (lyrik)
1847 De modo matrimonia jungendi apud Fennos quondam vigente (akad. avh.)
1847-
1852 Sagor: första-fjerde samlingen
1850 Ljungblommor: andra samlingen
1850 Hertiginnan af Finland: romantiserad berättelse jemte en historisk skildring af Finska Kriget åren 1741-1743 (Faksimilupplaga 1994)
1851 Efter 50 år: skådespel i 3 akter med prolog
1852 Ingen ros utan törne: proverb i en akt
1853-
1867 Fältskärns berättelser: första-femte cykeln
1853 Regina von Emmeritz: skådespel i fem akter.
1854 Ljungblommor: tredje samlingen
1858 Ett skärgårdsäfventyr: lustspel i två akter med sång
1860 Prinsessan af Cypern: sagospel i fyra akter efter motiver ur Kalevala
1861 Dramatiska dikter: första samlingen
1863 Konungens handske (roman)
1865-
1896 Läsning för barn 1-8
1867 Brita Skrifvars: skådespel i två akter
1867 Hangös öga: äfventyr i tre berättelser
1873 En resa i Finland (efter originalteckningar av finska konstnärer)
1873 Prinsessan Törnrosa: saga i 3 akter
1875 Läsebok för de lägsta läroverken i Finland: andra kursen: Boken om vårt land
1878 Barnens sommar på landet
1880 Vinterqvällar: första cykeln: Noveller
1881-
1882 Vinterqvällar: andra cykeln: Noveller, skildringar och sägner
1889 Planeternas skyddslingar 1-3 (senare titel: Stjärnornas kungabarn)
1893 Evangelium för barnen: korta förklaringar öfver årets evangelietexter
1896-
1897 Vinterqvällar: tredje cykeln
1898 Blad ur min tänkebok (verket i fulltext)

De flesta av Topelius verk har utgetts i många upplagor. Nästan alla ingår i Topelius Samlade skrifter, som också de finns i många olika utföranden. Sök vilka böcker och skrifter om och av Topelius som finns i biblioteken Nykarleby t.ex. här.

Biografiska fakta (ett urval):

Biskop, Gunnel: Zachris Topelius i dansens virvlar (Finlands svenska folkmusikinstitut 1998)
Finlands svenska litteraturhistoria 1 (Svenska litteratursällskapet i Finland 1999)
Forsgård, Nils-Erik: I det femte inseglets tecken (Svenska litteratursällskapet i Finland 1998)
Kevin, Pelle: Kuddnäs (Nykarleby stad 1999)
Klinge, Matti: Idyll och hot (Söderström 2000)
Lagerlöf, Selma: Zachris Topelius (Schildt 1920)
Nyberg, Paul: Från Kuddnäs till Björkudden (Söderström 1938)
Nyberg, Paul: Zachris Topelius (Söderström 1949)
Savelainen, Hannele: Zacharias Topelius i bild (Svenska litteratursällskapet i Finland 2009)
Skrifter av blandat innehåll om Z. Topelius (Svenska Litteratursällskapet i Finland 1998)
Topelius och Österbotten (Österbottens konstkommission 1998)
Topelius, Zachris: Dagböcker: första, andra, tredje och fjärde bandet (utgivna av Paul Nyberg, Schildt 1918-1922)
Z. Topelius jubileumsår 1998 (Kommittén för Z. Topelius jubileumsår 1999)
Zacharias Topelius: minnesalbum 1 (Edlund 1898)
Zacharias Topelius: minnesalbum 2 (Edlund 1898)

Bibliografi:

Lunelund-Grönroos, Birgit: Zachris Topelius' tryckta skrifter (Söderström 1954)

Länkarna hänvisar till Nykarleby-bibliotekens exemplar av böckerna.

Fakta på nätet:

Biografiskt lexikon för Finland: Z. Topelius
Project Runeberg: Topelius
Karleby stadsbibliotek: Litteraturcirkeln
Topeliussällskapet r.f.
Z. Topelius i Uppslagsverket Finland, 1985 (från Nykarlebyvyer.nu)
Östra Nylands författare: Zachris Topelius

Zachris Topelius presenteras för barn på bibliotekets barnsida under adress: http://www.nykarleby.fi/bibliotek/barnsida/topelius/topelius.htm

Sagor i fulltext:

Under kulturveckan och ibland också däremellan lyfter biblioteket och kulturbyrån i Nykarleby fram en speciell saga. Dessa sagor publiceras på nätet samt distribueras till daghem, skolor och andra enheter. Sagorna i fulltext kan du ta del av genom att följa länken nedan.

Julbocken

Hallonmasken (pdf-fil)
När Valter ville göra som Robinson (pdf-fil)

Unda Marinas fotspår

Texter:

Mina aspar (ur Gröna björkens skugga, s. 36) De stodo höga vid älvens branter, de voro vindarnas musikanter, de läste bön för den tysta fläkten, som gick att somna i aftonväkten, och när han vaknat till dagens kvalm, de sjöngo åter hans morgonpsalm. De voro gamla, men ungdomssköna; jag sett dem gula och åter gröna, i alla dagrar som ljuset formar, i fågelsånger och vinterstormar, i sol, i skugga, i månens sken, med silverglans över stam och gren. De voro vittnen till barndomslycka. När skolans läxor hört upp att trycka och pilten kom till den kända hamnen, då tog han dem, näst sin mor, i famnen; men alltför kort var hans unga arm att sluta om deras hårda barm. Han klängde munter, som ekorrn hoppar, att rista runor i stam och toppar. Han satt där länge, han satt där ofta, när luften kändes av rosor dofta. Han lärde där, utan pet och bråk, naturens hemliga teckenspråk. När älvens forsar i strida strömmar för stranden biktade segerdrömmar, då hördes asparnas sus dem svara och nattens gåtor för dem förklara. Snart stämde trasten sin ton däri, och luften svällde av harmoni. Tag allt det mildaste i naturen, tag rönn- och häggdoft, av vinden buren; lägg aftonskyar i vattenspeglar; tag vår och kärlek, som allt beseglar; väv detta samman i sommarljus, och låt det sjunga i aspens sus! Jag plockat visor, jag samlat frågor från hedens ljung och från havets vågor, från forsens brus och från lärkans tunga, men mina aspar ha lärt mig sjunga. Du, som har älskat ett lyckligt hem, jag ber dig, minns med din vänskap dem! (1878)	En vindskammare (Ur Under rönn och syrén, Fingraf 1989, s. 12) Hur mycket av den sol, som lyser världen, kan stundom stråla på en enda punkt, när morgonskimret i vårt liv är ungt och intet åskmoln än förmörkar fjärden! Vad vill du mer? Ett vindsrum där mot söder, en björk, en rosenhäck, ett smultronland, en buktig flod, en fors, en bro, en strand och kyrkans torn mot morgonskyn, som glöder. Därinne solsken med en doft från häggen, min faders skrivbord med sin nötta kant, världskartan bredvid hyllans foliant, Sten Stures och hans makas bild på väggen. Här satt den glade gossen vid sin läxa, här satt studenten i Homer försänkt; här ha han livets första tankar tänkt och sett sin första ungdomsflamma växa. Hur ordnat allt, när han kom från terminen till modersfamn på femtimila färd, hur omsorgsfullt beredd hans huvudgärd, hur dammfri hyllan och hur vit gardinen. I fjärran såg han då sitt fönster glimma, i fjärran ser han barndomshemmet än i tårars glans, som en begråten vän, står solbelyst i årens aftondimma.
	Augustikvällen (Ur Gröna björkens skugga, s. 9) Det vita hus i månens ljus hur det förtroligt glänste! Och älv och strand och park och land det var sig allt så likt. Han kände dem, det var hans hem från glada barndomsdagar. Vart blad, var gren, var stig, var sten på honom vänligt såg.

Hemmet (ur Boken om vårt land 1875, s. 20-21 i Gröna björkens skugga)

Denna bok är om Finland. Denna bok är om fäderneslandet. Vad är Finland? Ett land bland många länder. Vad är fäderneslandet? Det är vårt stora hem.
Jag har ett litet hem, som jag älskar mer än något annat ställe på jorden. Min faders gård kan jag aldrig glömma. Där känner jag mig hemma, där trivs jag bäst. Skulle jag inte minnas gården och stugan? Allt är mig där så väl bekant. På denna trappa har jag så ofta gått. Denna dörr har jag så ofta öppnat. Jag har sett ut genom fönstret. Jag har värmt mig vid spisen. Jag har ätit vid bordet. Jag har sovit i sängen. Jag känner varje bänk, varje sten och varje gångstig. Jag skulle inte kunna gå vilse där, inte ens i mörka natten.
Ofta var jag med när hästarna vattnades vid brunnen. Ofta följde jag våra kor till beteshagen. Ofta skrattade jag åt Musti, som skällde på ekorren. Jag minns ännu rönnen, när den stod röd av bär, och björken, där rödstjärten brukade sjunga. Om sommaren har jag plockat smultron i skogsbacken. Om vintern har jag åkt kälke där. Det var härligt när isen smälte på sjön och vi kunde ro med båt. Sedan om hösten flög vi åter som fåglar fram på den blanka isen.
Det betyder ingenting om mitt hem har varit rikt eller fattigt. Jag har varit lycklig där. Jag har haft det varmt och gott, fått kläder och mat, vård och kärlek. Där har jag vuxit ända sedan min barndom. Där har min far arbetat och där har min mor sjungit för mig sina vackra visor. Om kvällarna, när vi lade oss, hörde jag min mor be. "Gode Gud", sade hon, "låt mitt barn bli en god människa! Eftersom du är vår Fader i himmelen, så låt oss alltid vara dina trogna barn." Och därefter lärde hon mig den vackra bönen: "Gud, som haver barnen kär..."
Ja, jag vet att allt gott är en gåva av min himmelske Fader. Och hans goda, välsignade gåva är även ett kärt hem. Därför vill jag prisa och tacka honom i alla mina livsdagar.
Så vet jag nu väl att älska det lilla hemmet. Men jag förstår ännu inte rätt, vad det är att älska ett stort hem, som kallas fädernesland. Där är ju mycket annorlunda än hemma hos oss. Vägarna är olika, gårdarna är olika, människorna är olika. Jag kan gå vilse, där jag aldrig har varit. Ingen känner mig där, och jag känner ingen. Hur kan jag älska det främmande landet? Hur kan jag vara lycklig och glad hos de främmande människorna?
Nej, mitt hem känner jag nog, men vad är mitt fädernesland?