Ta upp oron

 

Några tips om att ta upp och samtal om oron med föräldrar

(ur Ta upp oron, Eriksson&Arnkil, Stakes)

 

1. Tänk noga igenom din oro och fundera: för att kunna stöda barnet, i vilka angelägenheter behöver du verkligen föräldrarnas hjälp? Skriv gärna ner dina tankar så blir de tydligare. Uttryck din oro i konkret beskrivning av beteenden och situationer - inte egenskaper.

2. Tänk efter vad det är som går bra och fungerar i ditt arbete med barnet.

3. Fundera över hur du nu kan uttrycka både det goda och det som oroar dig så att det inte tolkas som kritik eller beskyllningar.

4. Försök förutsäga vad som händer om du gör som du tänkt - hur kommer man att reagera på dina ord?

5. Försök hitta ett sådant sätt att uttala din oro som öppnar för möjligheter att samtala, lyssna och fortsätta bygga samarbete. Pröva dina idéer i fantasin, testa dem i dina tankar, eventuellt kan du för att få synpunkter uttala tankarna högt för en arbetskamrat.

6. Förändra ditt sätt att närma dig saken om dina tankeexperiment ger negativa känslor, d.v.s. att du antar att du inte kommer att få igång en dialog eller att det inte går att fortsätta dialogen senare heller.

7. När du känner att du hittat ett konstruktivt och respektfullt sätt att närma dig ämnet kan du ta upp din oro och samtala om den vid en passande tidpunkt på ett lämpligt ställe.

8. Lyssna och var flexibel, det är ju frågan om en dialog i ett möte mellan människor - genomför alltså inte mötet mekaniskt och utan att bry dig om situationen.

9. Tänk igenom allt som hände: gick det som du trodde? Vad lärde du dig? Hur tryggar du för din del att dialogen och samarbetet fortsätter?

10. Kom framför allt ihåg att det du gör är att be om hjälp för att minska din oro; för att allt skall gå väl för barnet är det viktigaste att man kan fortsätta arbeta tillsammans.