"Nykarleby präglade Topelius"

GPbred2

Pensionerade modersmålslektorn och Topeliuskännaren Ull-Britt Gustafsson-Pensar hör till dem som anser att Topelius texter borde omarbetas till modernt språk i större utsträckning än som skett.




Även om Björkudden kom att bli honom väldigt kärt var och förblev Nykarleby och Kuddnäs ursprunget för Zacharias Topelius. Han talade ofta om det lilla hemmet och det stora hemmet. Det stora hemmet var Finland, men med det lilla hemmet avsåg han nog sin uppväxt i den lilla sammansvetsade familjen på Kuddnäs, resonerar Ull-Britt Gustafsson-Pensar, pensionerad modersmålslärare och Topeliuskännare i Nykarleby.

Ull-Britt Gustafsson-Pensar kan sin Topelius. Hon skrev i slutet på 1990-talet boken ”I gröna björkens skugga” (slutsåld) som belyser Topelius förhållande till Nykarleby och de texter han skrev som direkt kan hänföras till Nykarleby. Ull-Britt Gustafsson-Pensar var också den som i egenskap av kulturnämndens ordförande lokaliserade möbler och inventarier som funnits i hans arbetsrum på Björkudden i Sibbo till Museiverkets lager i Orimattila. Och såg sedan till att de kom till Nykarleby och ställdes ut som en del av Topeliusmuséet på Kuddnäs i Gula byggnaden.
   – En orsak till de starka banden till Nykarleby var att hans pappa dog tidigt så han kom att bli väldigt fäst vid sin mamma.
   Hon personifierade hemmet och bodde länge kvar på Kuddnäs. Zachris besökte Nykarleby varje sommar ända till sin död. Och att han av ekonomiska skäl blev tvungen att sälja sitt älskade Kuddnäs var en stor sorg. Hans fru Emilie klarade inte av att vara med en dagen.

Harmonisk tid
Uppväxten på Kuddnäs präglade Topelius liv och det han kom att stå för. Mycket av det han kämpade för var under 1800-talet kontroversiella tankar. I hemmet gjorde fadern, provinsialläkaren Zacharias Topelius, ingen skillnad mellan flickor och pojkar. Till exempel ville han också att arvet skulle delas lika mellan Zachris och hans syster Sofia.
Kuddnäs var under Topelius barndom en stor bondgård med även brännvinsbränneri och kvarn. Familjen räknades till stadens högre klass och var priviligierad. Zachris umgänge var barn i övriga fina familjer, skeppsredarna och handelsmännen som bodde vid torget.
    – Det var mycket fester och långa fester och upptåg. Oftast hittade man sin tillkommande i de kretsarna, spänningar uppstod givetvis också. Men det var givet att Zachris skulle studera. Något annat hade varit otänkbart. Därmed måste han också lämna Nykarleby.
   Uppfostran på den tiden var sträng, straff och smisk var inte ovanligt vare sig i hemmet eller i skolan. Pappa Zacharias fostrade sina barn i att de själva skulle komma fram till vad som var rätt.
   – Ett exempel är när lille Zachris själv kommer fram till att han måste avstå sin favoritkälke till en vän, för att det vore det rätta att göra. Men det fanns mycket omsorg och kärlek i hårdheten. Han hade nog en väldigt harmonisk uppväxt vilket också bidrog till de starka banden till Nykarleby.

Socialt patos
Zacharias Topelius hade ett stort socialt samvete. Det visade sig inte minst när han som journalist i Helsingfors beskrev de vidriga förhållanden många människor levde under. Trots sin priviligierade bakgrund hade han förmågan att se det som andra i hans klass inte såg. Kanske de såg men brydde sig inte.
   – Även om misären i Nykarleby knappast kunde mäta sig vid den i Helsingfors såg han tidigt sociala skillnader mellan människor. Familjen var engagerad och barnen fick lära sig att vara ”goda mot de fattiga”. Zachris fick följa med sin mamma när hon förde hjälp till nödlidande och se att pappan inte alltid tog betalt när han behandlade en patient.
Främst som journalist, men också som diktare, pekade han på de sociala orättvisorna. Han var på sin tid något så ovanligt som undersökande journalist, gick ut och beskrev det hans såg. Han införde också rättegångsreferat i spalterna mycket för att man skulle kunna se hur missförhållandena orsakade fattigdom och sedan ledde till brottslighet.

Under sina resor i Paris och London förskräcktes han över den överdådiga lyx och stora misär som levde så nära varandra, vilket han också beskrivit. Bland annat tros resorna ha inspirerat till dikten ”Kommunismens vagga” som starkt bryter med Topelius vanliga sätt att skriva och som haft starkt inflytande på revolutionärer och vänsterradikala.
   – Man får nog se det mesta i Topelius moral mot kristen (evangelisk luthersk) bakgrund. Han var djupt from och ville att andra skulle vara det också.

Mot den kristna bakgrunden får man också betrakta yttranden i hans produktion som uppfattas som antisemitiska, trots att han själv var av judisk släkt, eller antikatolska.

   – Det var så man trodde och tänkte på den tiden, säger Ull-Britt som själv i sin barn- och ungdom aningslöst trallat med i sånger som i dag inte skulle gå för sig. Men jag uppfattade och förstod det inte då som rasism.

Skriv om!
Topelius var verksam i en tid när den finländska nationalismen föddes. Han var själv med och formade den. Det var också en annan nationstanke än det vi i dag kallar nationalism. Men en del av Topelius formuleringar fungerar inte i dag. Enligt Ull-Britt Gustafsson-Pensar gäller det också mycket av hans överdrivet moraliska pekpinnar i sagorna och väldigt religiösa formuleringar.
   – Språket måste nödvändigt moderniseras för att han ska kunna läsas nu, hävdar hon. Man förstår nog ändå utan att klistra på en massa overflödigt.
   För det finns också mycket av Topelius produktion som fungerar i dag. Hans frågeställningar går inte ur tiden. Det är också därför han kommit att bli mer populär på finska i Finland. Där har man inte haft samma beröringsskräck utan moderniserat språket.

Ull-Britt Gustafsson-Pensar fick en del skäll för sin bok ”I gröna björkens skugga” för att hon moderniserat Topelius språk.
   – Men annars går det inte!

Tsarens undersåte
Topelius fick kritik för sina hyllningar till den ryske tsaren, då Finlands överhuvud.
   – Det tror jag också mycket var en kulturfråga. Han var uppfostrad i att respektera övermakten, och var det en rysk kejsare då var det honom man såg upp till, säger Ull-Britt Gustafsson-Pensar.
   – Topelius levde också under den tid när den ryska överheten var väldigt liberal och Finland utvecklades. Det var först efter hans död som förryskningen och förtrycket började under Nikolaj II. Under Topelius tid var det också många finländare som styrde det autonoma storfurstendömet.

Topelius deltog aktivt i att bygga den finländska nationen, ett arbete som lade grunden och bäddade för ett självständigt Finland när det var dags. Historiska händelser som den ryska revolutionen avgjorde, men just där och då var det knappast en tanke som fanns.
   – Jag tror inte att de ens kunde fantisera om ett självständigt Finland, man uppfattade sig inte som en del av Ryssland. Möjligen i det gamla Finland runt Viborg men inte annars. Fienderna fanns längre bort. Sverige var inte heller ett alternativ. För Topelius var det människorna i Finland som var det viktiga, det stora hemmet, det gemensamma. Gränserna var inte avgörande. Därför var det också viktigt att landets båda språk behandlades jämlikt.

Sagofarbrorn
De kom varje år från Flicklyceet i Helsingfors och frågade farbror Zachris om han kunde skriva en teater till Luciefesten. Nå, ge mej en vecka, sa farbror Zachris. Och så gick det en vecka och han hade skrivit en pjäs, eller lek som han kallade det, som skulle uppföras det året.
   – Själv satt han alltid på första parkett på en bänk i salen och tittade på när spelet framfördes, berättar Ull-Britt Gustafsson-Pensar.

Så kom han också att bli inte bara den som skapade den nordiska barnlitteraturen, utan också barnteatern. En teater som satte barnen i centrum och där de måste lösa moraliska dilemman och visa på lösningen.
   – Ja, säger Ull-Britt Gustafsson-Pensar, han var nog väldigt barnslig. Han var väldigt länge väldigt barnslig.Tur att han fick en fru som hade fötterna på jorden.

Kankse var det barnsligheten, barnasinnet och barnets nyfikenhet på världen och människorna som gjorde Topelius till den han blev. Och en stor portion Nykarleby, förstås...

ANCI HOLM