Den eviga sommaren

Därute blåser stormen stygg
Och drivorna på gatan samlar,
Och mörka natten svart och skygg
Mot frusna fönsterrutan famlar.

Men borta i min farmors gård,
Der är så ljust och varmt och stilla,
Och aldrig der en vinter hård
Med frost och snö och storm gör illa.

Minns pappa ej den gården mer
Långt bort i norr vid älvens vatten?
Se, där går solen aldrig ner,
Och som en dag är själva natten.

Vet pappa, där är ständigt vår
Och ständigt gröna sommardagar!
Bland gräs och blommor där man går
Att plocka bär i skog och hagar.

Och där är sjön beständigt blå,
Och alla träd ha löv så blyga,
Och alla lamm på ängen gå,
Och alla vackra svalor flyga.

Och där går ej min fröjd förbi,
Där ville jag beständigt bliva.
Säg, pappa, varför reste vi
Från sommarn hit till natt och driva?

Det är den lilla Ainas ord,
När hon sin ljusa sommar minnes
Därborta i den höga nord
Och vet ej, att dess vinter finnes.

O barndoms dröm, som tror ännu
På oförvissneliga vårar,
I djupet av vart bröst är du
Och ler ännu i våra tårar!

1858