En vindskammare

Hur mycket av den sol, som lyser världen,
kan stundom stråla på en enda punkt,
när morgonskimret i vårt liv är ungt
och intet åskmoln än förmörkar fjärden!

Vad vill du mer? Ett vindsrum där mot söder,
en björk, en rosenhäck, ett smultronland,
en buktig flod, en fors, en bro, en strand
och kyrkans torn mot morgonskyn, som glöder.

Därinne solsken med en doft från häggen,
min faders skrivbord med sin nötta kant,
världskartan bredvid hyllans foliant,
Sten Stures och hans makas bild på väggen.

Här satt den glade gossen vid sin läxa,
här satt studenten, i Homer försänkt;
här har han livets första tankar tänkt
och sett sin första ungdomsflamma växa.

Hur ordnat allt, när han kom från terminen
till modersfamn på femtimila färd,
hur omsorgsfullt beredd hans huvudgärd,
hur dammfri hyllan och hur vit gardinen!

I fjärran såg han då sitt fönster glimma,
i fjärran ser han barndomshemmet än
i tårars glans, som en begråten vän,
stå solbelyst i årens aftondimma.