Fotspåret i klippan

Vandring i Topelius spår är temat för huvudfestligheterna i Nykarleby den 11 augusti. Topelius har lämnat många spår efter sig, och på Kuddnäs upptäckte han ett fotspår i en klippa, vi vet inte riktigt var. Men spår finns och andra lämnar nya spår...

Jag stod vid hällen på branta stranden
af flodens våg.
Med stum förundran i hårda klippan
ett fjät jag såg,
ett fjät så tydligt, som uti sanden
man ser ett spår,
när barnafoten i muntra lekar
däröfver går.

Nu stoja barnen i språng däröfver
med klack och tå,
men regnet sköljer de lätta spåren,
och de förgå.
Nu äro hälar, som borra klippan,
ej mer i bruk:
hvems var den fot, som
när han var mjuk?

Är det en sanning, att fordom jorden
som lava flöt
och att graniten ur djupa rämnor
i dagen sköt,
då var ju hällen som mjuka lavan
så het i brand,
och mänskofot har ej dristat röra
hans smälta rand.

Men för millioner försvunna solhvarf
har Herren Gud
sändt ut en ängel till jordens lava
att gå hans bud,
att spörja grant, om en värld af skönhet
förmådde gro,
om där Guds afbild i frid och oskuld
fick fästa bo.

Och ängeln tryckte på heta hällen
sin barnafot
men drog den åter med hast, förfärad
af brandens hot,
och flög till himlarnas tron och sade:
Min Gud, du bjöd
mig söka Eden, och se, jag funnit
ett klot i glöd.

Då kom en röst ifrån tronens höjder:
»Se, detta klot
skall renas först uti eld, att taga
min älskling mot.
Ty ingen fläck vid mitt verk skall låda,
och ingen skall
förmäten skylla sitt väsens vagga
för synd och fall.»

Öch Herren lät sina skyar dugga
den svala flod
på jordens lava, till dess i blommor
och vår hon stod.
Men minnesgoda graniten gömde
sitt änglaspår,
och mänskan skall
ej sin vagga skylla
för sorgens tår.