Himmelens barn

Den klara aftonrodnan,
en änglagosse visst är han.
Med röda fjärilvingar
han flyger fin och grann.
Rosende kväll
kring sjö och dalar strör han ut
och söver stormens oro
och bådar mödans slut.

Den ljuva morgonrodnan,
en änglaflicka visst hon är,
och i sin röda klänning
hon bittida sig klär.
Rosende dag
hon väcker upp till liv och ljus
och kammar molnets lockar
vid västanvindens sus.

De båda himlens änglar,
de ljuvliga, de klara små,
de älska så varandra
men träffas ej ändå.
Natten sitt flor
har brett så mörk emellan dem,
och kvällens klara stjärnor
de lysa deras hem.

Men i den blomstertiden,
när hela jorden klädes grön,
då tappar mörka natten
sin slöja uti sjön.
Himmelens barn,
de mötas då vid havets bryn,
den sköna änglagossen
och flickan uti skyn.

ur Läsning för barn