Naturens skönhet

Jag stod vid klippan
i björkens skugga,
där vågen sakta
mot stranden slog.
Ett stilla skimmer
flög öfver fjärden,
och ljum en vindfläkt
i löfven drog.

Det djupt mig rörde.
Jag såg på skimret,
jag såg på fjärden
och vågens dans;
med lutad panna
jag böjde knä för
naturens skönhet
i kvällens glans.

Då kom en vindfläkt,
mer ljum än andra,
då kom en stråle,
långt mera ljus;
det var den dyra,
jag henne kände
på ögats skimmer
och andens sus.

Från fjärdars vågor,
från glans och lågor
jag säll såg upp till
den ljufva famn;
med lutad panna
jag böjde knä för
naturens skönhet
i kvinnohamn.