Novembervisa

Nu somnar vågen i västansjö,
stranden i vitt sig klär,
och vintern breder sin bädd av snö
kring klippor och öde skär.
Sov gott från mörker, stormar och brus,
sov gott till morgon, fägring och ljus,
och dröm om vårens strimma klar
långt, långt i en framtids dar!

Jag vet en stormande våg också,
han brusar i mänskobarm,
och fryser en vinter i hjärtat då,
är stranden så ödsligt arm;
stå upp från mörker, tvekan och strid,
stå upp till klarhet, visshet och frid,
när Herrens Ande mäktig går
i vaknande hjärtans vår.