Regnbågen

En båge står hög över åker och by;
Sju färger han bär i sitt änne.
Där flyga små fåglar i himmelens sky,
— Vart går eder väg
I skyarna säg!
— Vi bygga vårt bo
På himmelens bro.
— Ack, kära små fåglar, han sviker er tro!
Jo, jo,
Så underligt är det i våren.

— Och är han ej bryggan vid himmelens strand,
Där åskorna köra sitt dunder?
Och droppa ej tårar av guld från hans rand
Till törstande jorden därunder?
— Ack nej, edert hägn
Är rosende regn,
En villande färg
I skyarnas berg.
Ack, kära små fåglar, han bär eder ej,
Äh nej!
Så underligt är det i våren.

— Du vise, som räknar på fingrarna fem,
Vad vet du om himmelska fröjden?
Var bygga väl sångernas fåglar sitt hem,
Om ej i den soliga höjden?
Nog få de en kvist
För levnadens brist;
Men eviga hus
De mura av ljus.
— Ack, kära små fåglar, hur säll är er tro!
Jo jo,
Så underligt är det i våren.

(Sylvias visa 16, 1858)