Till Emma Irene Åström

Aktualiserade i dag när Skolfreden utlystes (24 augusti 2017) i Nykarleby Emma Irene Åström som blev den första kvinnan i Finland att ta en universitetsexamen 1882 vid Helsingfors universitet. Topelius var då rektor och kämpade för att universiteten skulle öppnas för kvinnor. Han skrev följande dikt till Emma Irene Åström till hennes examen.

Nu skorrar mången röst i Evas öra.
En ropar ormaspråket: mästra Gud!
En annan säger: se, men inte röra!
En tredje viskar: lev för att stå brud!
Mod, Evas döttrar! Glömmen vad de skria!
Mod! Sanningen skall göra eder fria.

Plats för det tysta, självförgätna, trogna,
ödmjuka arbetet i tankens värld!
Plats för de tusen frön, som aldrig mogna,
de gnistor, som förgås i livets härd!
Plats för var ande, som mot ljuset svingar
med örnafjädrar eller duvovingar!

Du hemmets hulda, ljuva vårdarinna,
är all din värld vid stugans tröskel slut?
Är du rebell emot ditt öde, kvinna,
för att du stundom längtar blicka ut?
Är det ett brott, som Gud ej än förgätit,
att kunskapens förbjudna frukt du ätit?

Du sträng, där livets suckar återljuda,
du barm, där varje känsla rotas stark,
skall blott ditt hjärta fagra blommor bjuda,
och skall din tanke vara ödemark?
Vad är en blomstergård förutan dager?
Grön är din myrten. Varför ej din lager?

Nej, knota icke! Bär din levnads lotter,
var öm mot allt vad kärt i hemmet bor,
men minns, att tanken är din äldsta dotter
och sanningen din gamla fostermor!
Ett litet sömnlöst barn är mänskoanden;
uppamma honom allt från lindebanden!

Och binda dig ej hemmets främsta pligter,
så vårda troget detta kungabarn;
så väg ditt levnadsmål med tyngre vikter
än broderiets lätta sefirgarn;
giv Gud ditt hjärta, tjäna glad din like,
och väx för sanningen, väx för Guds rike!

Du tysta, tåliga arbetarinna,
ödmjuka, trogna, anspråkslösa vän,
vi hälsa dig som lagerns första kvinna,
vi hälsa dig som kvinna utan den,
så rik på vetande, som frukt skall bära,
men fattig, fattig på all skrytsam ära!

Hur många dina systrar funno vägen
till samma mål, men funno porten stängd
och funno fördomen som dörrvakt trägen
och dumheten som skylt på dörren hängd
och vände sorgsna till sin söm tillbaka
att drömma, törsta, lida och försaka!

Du blef den första. Andra skola följa.
Nu, nu gick Cesar över Rubicon!
Ditt blyga spår skall ingen mer bortskölja
från branta stigen upp till Helicon.
Mod, kätterskor mot gammal hävd i staten!
Högt leve, leve första kandidaten!