Under rönn och syren

Dags för Valborg och första maj och en av Topelius största hits. Då sjungs av de flesta (mans)körer "Blommande sköna dalar..." när våren ska hälsas. Speciellt i Sverige är den populär, så populär att den vissa år är den mest sjungna körsången. Zacharias Topelius skrev dikten i juni 1855 och den publicerades först i Helsingfors Tidningar, sedan i Ljungblommor. Den mesta sjungna tonsättningen är den svenske prästen och tonsättaren Herman Palms, en annan ganska snarlik melodi till texten är W A Mozarts menuett till operan Don Giovanni. 

Blommande sköna dalar,
hem för mitt hjärtas ro!
Lummiga sköna salar,
där vår och kärlek bo!
Soliga barn av luft och ljus,
o jag förstår ert tysta sus,
blommande sköna dalar,
hem för hjärtats ro!

Säll i syrenens skugga
söker jag här mitt hägn.
Rönnarnas dofter dugga
finaste blomsterregn.
Regnet slår ned i hjärtats vår;
hela dess värld i blommor står.
Säll i syreners skugga
söker jag mitt hägn.

Kom, du min vän i skogen,
kom, vid min sida sjung!
Skogen är evigt trogen,
våren är evigt ung.
Livet förgår som kvällens fläkt;
evig är vårens andedräkt!
Kom, du min vän i skogen,
vid min sida sjung!

Älskade blåa öga,
le som i forna dar!
Låt vita rönnen snöga
blommor på det som var!
Skänk glad åt kvällens dagg din tår!
Vakna på nytt till sol och vår!
Älskade blåa öga,
le som forna dar!

Blommande sköna dalar
stråla av sällhet då;
klarare våren talar,
bättre vi den förstå.
Aftonen rodnar, vakan slår,
stilla en doft ur hjärtat går.
Blommande sköna dalar
stråla sällhet då.

ur Nya Sylviavisor

Akademiska sångkören i Göteborg sjunger "Under rönn och syren"