Noli me tangere

Du, som älskande kom och förlåtande gick
med det eviga livets förklarade blick,
varför tystnar min sång, som du vingat en gång,
vid ditt älskade minne så bävande stum?
Det osägliga flyr från hans fladdrande skum.

Du, du var ju i allt vad jag lyckligast drömt,
jag har sett din gestalt i det bästa jag gömt,
och ännu ser jag dig, o, så högt över mig,
utan suck, utan tår, utan ord, utan namn,
men så strålande ren i din Frälsares famn.